Vaknade smal idag, men efter att ha svimmat på köksgolvet vid lunchtid kokte jag en stor portion pasta som jag åt med ost. När jag väl förstört dagen så totalt och väckt hungern till liv kunde jag ju inte sticka och träffa en kompis som planerat. Istället cyklade jag till affären och köpte en stor påse godis som jag smällde i mig under cykelturen hem och hemma framför datorn. Sen har jag lyckats sätta i mig tre kanelbullar också och nu är morgonens smalhet som bortblåst.
HUR kan mina lår ha blivit dubbelt så stora på bara elva timmar? Jag blir så väldigt trött på mig själv. 

Det blir alltså ytterligare en helg med fördragna gardiner och utan mänsklig kontakt.

Som svar på kommentaren på inlägget om inläggning nedan kan jag berätta att jag inte kommit närmare något beslut och att det var ätstörningsavdelning som var aktuellt. Det känns dock ganska omöjligt av flera skäl. Och så är jag så rädd att jag skulle känna mig som en elefant bland alla magra anorektiker och fly fortare än kvickt.