Idag föreslog min läkare en tids inläggning.
Ridå.
Allt brusar.
Jag mår illa.
Ångestattack.
Det känns så väldigt främmande och ohyggligt skrämmande. Och skulle det hjälpa mig? Kan jag inte klara detta på egen hand? Inte lägger man väl in tjockisar?
Jag är alldeles matt, som en urkramad trasa, efter en dag med riktigt hög ångestnivå. Att jag lyckats jobba utan missöden känns som en gåta. Jag känner mig genast så sjuk när andra vårdtyper kommer på tal, så annorlunda och lite som ett hopplöst fall.
Jag har varit inlagd under allt ifrån fem dagar till två månader i taget och jag skulle ljuga om jag skrev att det varit positiva upplevelser, men det har inte varit så skrämmande som jag trodde det skulle vara första gången jag var inlagd som 17-åring.
SvaraRaderaNu vet jag ju inte vilken typ av avdelning som är påtänkt, men en allmänpsykiatrisk sådan är sällan några läskigheter i stort, mer långtråkigt i sådana fall. Det vore synd att säga att det bedrivs så mkt vård utöver den rent farmakologiska, men det är bara min erfarenhet och jag har "bara" legat på tre olika avdelningar på två olika sjukhus. Det som varit skönt är att jag sluppit ta ansvar för vad som ska ätas och när, jag har bara ätit det som serverats och det har lättat på ångesten.
Det skadar inte att prova, frivillig slutenvård är ju just frivillig och du är inte tvingad att vara kvar om det skulle kännas fel.
Kramar
Helle