Igår kväll trillade jag dit och likaså den här kvällen. Min mage är en ballong och jag känner mig så vansinnigt fet. Den här gången trodde jag faktiskt att jag skulle klara några veckor till, men det är bara att inse att jag inte längre kan leva i svält nu när barriären väl är bruten och jag har börjat (hets)äta ibland. Lika bra att försöka börja äta lite mer och regelbundet. Det är bara aldrig riktigt läge att börja. Nu till exempel har jag ju ätit så mycket att det känns som att jag skulle behöva fasta ett år för att kompensera innan jag kan börja på noll och äta normalt. Ett jäkla ekorrhjul är vad det är.
Vill bara slippa ifrån min vidriga kropp.
Jag känner så väl igen mig i det där, att när hetsätningen väl blivit ett alternativ är svälten mer svåråtkomlig och paniken blir större. Egentligen är kroppen smart på det sättet, svälten gagnar den ju inte alls medan hetsätningen kan förse den med sådant den saknar.
SvaraRaderaDet är ett jävla ekorrhjul, men jag tror att man kan ta sig ur det. Men nog känns det väldigt tungt emellanåt.
Kämpa vidare!
Kram
Helle
Ja, hur svårt det än må vara borde man kanske vara tacksam över att kroppen ger lite liv ifrån sig och ser till att ta det den vill ha när jag inte ger den det. Och om inte tacksam så åtminstone ha förståelse för det och vara lite mer förlåtande mot sig själv.
RaderaDet hjälper att höra att man inte är ensam också. Tack.
Kramar
Koltrast
"det är aldrig riktigt läge att börja äta regelbundet"... jorå, men det är aldrig läge att svälta, för det leder ingenvart.
SvaraRaderaJag vet, jag veet hur svårt det är. Man mår SÅ dåligt när man börjar äta efter en svält, det gör ONT på in och utsidan men det går över! Magen kroppen känns vidrig MEN det är bara en känsla, en viktig sådan men en som går över och en barriär som är viktig att ta sig förbi, en som går att ta sig förbi!
Ekorrhjul är precis vad det är, därför måste man hoppa av, göra nytt, bryta rutiner fullständigt och satsa på det. Våga.
Man vinner ingenting på att fortsätta med ekorrhjulet just, lätt är det INTE men därmed inte sagt att det inte går. Livet går så fort, hiskeligt och vi slösar bort det på något så jäkla dumt som sjuka ideal, fel självbild, felfokus mm mm.... skit är det!
Jag är iallafall helt övertygad om att även du kan!!! Hejjar på dig som f a n ska du veta <3
Kramar Hanna
Tack snälla. Det är verkligen tufft att inte känna igen sin kropp och dess signaler och jag är livrädd att gå ur askan i elden, från anorexin raka vägen in i bulimin. Men, som du så klokt skriver, det är inte detta jag vill lägga mitt liv på.
RaderaKramar
Koltrast