Jag är helt matt. Har ideligen sprungit undan på jobbet idag för att låtsas snyta mig när det egentligen är tårar jag torkar. Jag som förr inte ens kunde gråta, nu droppar tårarna för ingenting och jag kan inte kontrollera dem. För en stund sen åt jag middag och nu har jag ont i magen. Känner mig rastlös och skör. Har ingen ork att gå ut men det är för tidigt att krypa till sängs. Ytterligare en kväll med ångest och hopplöshetskänslor invirad i täcket för att hålla värmen.
På väg hem från jobbet idag frös jag som en hund, men det luktade vår och emellanåt blåste molnen undan så att solen tittade fram. Varför kan jag inte njuta av våren? Får den mig bara att se allt jag inte har och kanske aldrig kommer få? Kanske är det för att det känns så mycket värre att sitta bakom fördragna gardiner när solen skiner utanför?
Jag vet ju att jag skulle må bra av att komma ut i dagsljuset lite mer och att jag verkligen borde röra på mig mer. Det är bara det att jag liksom inte riktigt vet hur jag ska motionera lite lagom. När jag var smalare och tränade flera timmar om dagen stannade jag aldrig upp och funderade på om jag orkade eller inte, men nu när jag väl börjat känna efter kan jag inte förmå mig att ens komma utanför dörren. Och så skäms jag förstås över min feta kropp och vet inte hur jag ska klä mig för att dölja den och då blir det att jag håller mig inne en hel del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar