Idag vill jag mest bara sova bort hela dagen. Mina tjockkänslor är så starka att det är obehaglig att röra på mig eftersom varje rörelse gör mig uppmärksam på hur kroppsdelar och fett ligger an mot varandra och möts. Jag har varit ute med hunden, städat lite, cyklat till stan och gått ett ärende och träffat en vän en liten stund, så jag har verkligen försökt kämpa emot. Förr brukade tjockkänslorna driva mig ut att springa, men nuförtiden gömmer jag mig inomhus istället.
Ytterligare ett skäl till att bli sittande är att min mage är fullkomligt ur balans och gör ooont. Varför den gör det? Jo, det gör den eftersom jag tryckte i mig en jättepåse godis igår kväll. Efter en sömnlös natt var jag så dränerad på energi att jag under dagen blev jättehungrig(det blir ofta så när jag inte sovit alls) och åt tre avokados på raken vid lunchtid. Senare åt jag flera stekta ägg och ett berg grönsaker med bondbönor och så på kvällen tyckte jag att godis var en bra idé.
Om jag bara inte smällt i mig nära ett halvt kilo hade det väl gått an, särskilt som jag ätit ordentligt med riktig mat före och inte bara bytte ut maten mot sötsaker, men ett halvt kilo?? Vem äter så mycket godis? Vem fan köper så mycket? Det knasiga är att jag inte ens mådde illa efteråt utan snarare mer i balans energimässigt.
Jag är så svullen idag att min klocka, som normalt hänger så löst att den trillar fram på handen, stramar kring handleden. Byxorna sitter åt och till och med mina bröst är svullna. Blä! Idag vill jag inte ha någon kropp.
Imorgon är det vägningsdags och jag vill bara fly. Helst vill jag bara låta bli att gå dit, men med tanke på min sjukanmälningsstatistik är det ingen god idé. Att bli vägd i detta uppsvällda tillstånd är verkligen en mardröm och reaktionerna jag kommer få på att jag helt plötsligt väger flera kilon mer fasar jag för. Dessutom är det totalstilltje på magfronten vilket inte precis minskar känslan av svullenhet. Och jag som brukar få SVÅRT att äta dagarna före vägning.
Usch, ångest och panik. Blä, urk och fan! Så jäkla löjligt att jag oroar mig för att mina behandlare ska tycka att jag är tjock. Usch.
Jag ska berätta vem fan som äter ett halvt kilo godis och vem som köper det. Dom flesta normala. Alltså det här med att köpa sju godisbitar är en så typisk "jagharvaritätstördmennuskajagblirfriskochminsannnjutaavgodis" grej. När min bror eller man köper lösgodis är det ju fasen inte 50 gram dom köper. Inte jag heller för den delen. Ibland är det en mindre påse med kanske 100-200g ibland är det över ett halv kilo. Ibland orkar man (jag, dom) inte äta allt på samma gång, ibland slinker hela påsen ner. Det beror ju på hur lång kvällen är, vilket sug man har osv. Det känns absurdt onormalt och mycket när man är där vi är men egentligen. Alltså... du käkar inte ett halvkilo godis två gånger om dagen, det händer någon gång ibland. Jaha, vad gör det i långa loppet? Ingenting.
SvaraRaderaMen, det går ju inte att komma undan att det känns jobbigt. Särskilt om man kanske var mätt redan, om man åt efter att man egentligen var nöjd. Sådär hetsätningsartat utan kontroll. Det är vidrigt. Framförallt mentalt. Men tro mig, det finns fler än du som gör sådant och det är inte bara människor osm väger femhundra kilo och är sängliggande för att dom inte kan resa sig. Det är människor som min alldeles normalviktiga make som tränar och äter helt fritt. Vårat problem är väl kanske mest att vi "passar på" när vi väl har det där godiset istället för att känna efter vad som är lagom just den dagen. Vi (eller jag iaf) tenderar att äta upp det som finns när det finns. Dels för att man är svältfödd på godsaker i normalfallet när man inte tillåter sig att äta det ena eller det andra och dels för att slippa ha kvar resterna och äta dom någon annan gång och gå ångest då också.
Well... jag vet ju inte om det hjälper men jag ville bara skriva ner det. Stor kram! Jag känner igen känslan.
Jag håller med Hanna, det är inte onormalt att äta en stor påse godis. Precis som hon skriver, det är ju inget du gör två gånger om dagen sju dagar i veckan.
SvaraRaderaOch, jag känner verkligen igen mig i det där att ångesten som en gång drev mig till att träna, träna och åter träna, nu får mig att stanna hemma och gömma mig istället. Det känns så jävla jobbigt att det har blivit så.
Jag hoppas det gick bra på din behandling idag, och att ångesten lagt sig lite.
Kramar.