tisdag 10 september 2013
För mycket ångest. Svårt att andas och äckel som ger mig kväljningar. Rastlös och jättetrött på en och samma gång bedövar jag mig med godis och tv. Magen spänner. Jag sover mellan svettiga lakan och vaknar bara till hälften när telefonen ringer. Stänger av ljudet och tvingar kroppen i dvala. Försöker härda ut och sova mig igenom stormen. Glömmer vilken dag det är. Ringer återbud till livet. Unken luft i lägenhet och jag vågar inte gå ut. När jag till sist inte står ut och skyndar nerför trapporna har björkarnas löv blivit gula. Det känns tryggare att cykla och jag susar till affären med flackande blick, ovan vid ljuset och människorna. Köper mer godis och skyndar hem till tryggheten. Soffan är min flotte i lägenhetens kaos och jag drar upp benen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den där förbaskade känslan....
SvaraRaderaKycklingsax är illerägarens bästa vän. Den, träpellets och vetegroddsolja. Om man nu ger sina djur rått kött då. Dom som ger torrfoder har väl ingen större nytta av saxen=p
I norge hände att jag har en vän där och jag skulle prova våra illrar med en omplaceringshane hon hade hemma. Nu blev det inget. Inte för att dom slogs eller så men dom verkade inte alls intresserade av varandra. Framförallt han gick mest undan när dom kom och i och emd att ha när döv blir en ihopsättning svårare så vi bestämde att nummer två i kölistan nog var ett lämpligare hem för där blir han ensam och får verklgien all tid och kärlek i det hemmet och det kan ju behövas när man ska uppfostra en döv iller.