Jag känner mig förbaskat tjatig, men jag har sån ångest. Ångest på ett uttröttande molande vis, men ovanligt stark för att vara såhär länge. Jag är rastlös och vet knappt var jag ska göra av mig själv samtidigt som jag helst bara vill dra täcket över huvudet och sova.
Kom just hem från jobbet, en timme tidigare än vanligt och borde alltså vara pigg.

Helgen skrämmer mig, två dagar utan jobb och två jobbdagar utan schema ensam på jobbet (jobbar både imorgon och på måndag, men bara för att komma ikapp och med flexibla tider). Dessutom uppehåll i terapin när jag behöver den som bäst. Började rota i rätt tuffa grejer för nån vecka sedan och var och petade lite i det igår också, med megaångest som följd. Vill inte vara ensam med det här utan stöd. Fasen, jag vet inte hur jag ska fixa det på egen hand.

Känner mig förstås bisarrt tjock idag också, det är ju så känslor brukar komma ut för min del.

Uuuuaaah, jag klättrar på väggarna! Jag mår illa, mina axlar värker, hjärtat bankar, jag kallsvettas...